Vid Valhalls högsäte satt de nattsvarta fåglarna på var sin sida av Odens huvud och viskade i hans öra allt vad de hade snappat upp under den dagliga färden. De båda korparna var Odens trogna medhjälpare som såg till att ingenting av vikt undgick honom.
Varje gång Hugin och Munin flög ut i den vida världen kunde Oden inte låta bli att oroa sig för att de aldrig skulle komma tillbaka.
Hugin betyder ”tanke” och Munin betyder ”minne”, och dessa namn avslöjar de allegoriska egenskaper som tillmätes dem och förklarar därmed Odens oro. Utan tanken och minnet är det omöjligt att bearbeta den kunskap man besitter och näst intill hopplöst att nå fram till några skarpa slutledningar i invecklade spörsmål.
Texten ovan är hämtad från Lars Magnar Enoksens Fornnordisk mytologi enligt Eddans lärdomsdikter (2000).